I've been so happy being so unhappy with you.

Mäkta glad jag blev när jag kom hem från körlektionen idag då. Pappa hade kommit hem och köpt färska frallor och han hade hämtat syrran på vägen också. Vi tre satt här i köket och käkade frukost tillsammans och pratade om en massa resor vi gjort och allt sånt där. Det var riktigt trevligt, minns inte när vi tre satt sådär senast. Vi har alltid haft ett eller annat bihang efter oss. Det påminner iof mig om hur jävla mycket jag kommer sakna dom när dom väl har åkt.

Daniel ringde mig idag också. vi pratade om allt möjligt, det var trevligt. Han sa att jag inte skulle bli förvånad om han ringer en timme innan uppdrag och måste kila iväg. Men jag tar den smällen. Och imorgon så måste jag se extra pigg och fräsch ut för då ska jag nämligen fota en födelsedagsmiddag först. Börjar då klockan sex. Fyfaan säger jag bara.

Vi har precis käkat middag. Jag, Maja, Pappa och Emelie Widnersson. Emelie är ju så himla bra på att berätta saker. Man bara skrattar sönder sig själv. Nu ska jag nog ta mig ett långt jävla kokhett bad och mjuka upp min rygg. Apropå att bada i varmt vatten. Det kommer vara 32 grader i vattnet på borneo.

Nej nu ska jag spendera kvalitetstid med min underbara familj.

Förlåt mig för jag har syndat.

Förlåt Hannah Möller för jag drog med dig till blodcentralen när jag visste att du hatar blod och sprutor.
Förlåt Caisa för att jag satte AV.
Förlåt Ludde för att jag är så orättvis mot dig.
Förlåt Max för att jag var så taskig mot dig och sårade dig då vi var tillsammans.
Förlåt Q för att jag lämnade dig i Hultsfred.
Förlåt Jonas för att jag hånglade med din bästa kompis framför dina ögon på Hultsfred 05.
Förlåt mamma, jag ljög när du frågade om jag rökte och förlåt för att jag senare när du kom på det, sa att jag bara hade rökt i ett par månader när jag i själva verket hade rökt i tre år.
Förlåt Maja för att jag tog cd-freestylen och sparkade dig på smalbenet med mina Dr Martens-kängor.
Förlåt pappa för att jag röker på balkongen när du inte är hemma och förlåt för att jag har lämnat brännmärken på bordet där ute.
Förlåt Moa att jag bara tok ignorerade dig i några månader.
Förlåt för att jag snackar skit om folk jag inte tycker om och förlåt för att jag älskar saftigt skvaller.
Förlåt för att jag ibland är en dålig dotter som ljuger och är otrevlig.
Förlåt att jag är en dålig vän som ibland glömmer bort saker.
Förlåt att jag var så vidrigt jävla kaxig när jag gick i högstadiet.
Förlåt alla ni människor som blivit sårad av något jag sagt eller gjort emot er som har varit opassande.
Förlåt att jag lyssnar på julmusik i november.
Förlåt att jag sitter vaken tio i tre en torsdags natt och skriver det här,
Men mest av allt vill jag nog säga förlåt till mig själv som gjorde alla de här misstagen så jag måste be om förlåtelse för dem. Men man lär sig av sina misstag.
Godnatt

Just därför jag hatar msn.
Min milda ton som jag har förvandlas till en bitchig vidrig människas i dina ögon.
Jag sa det med välvilja för din del. Inte för att vara elak eller mena något elakt. Jag faller framför dig men du märker det inte. Synd. Att prata öga mot öga vore bäst.

Jag hatar det faktumet att du ljög mig rakt upp i ansiktet.
Att jag köpte det som om det var det självklara.
Att jag inte Tvekade och frågade vidare utan bara tog emot det som om det faktiskt var så det var.
Sen det du gör nu gör mig bara förvirrad.

Klockan är just nu 0151 och jag sitter här. Helt klar i huvudet med en rygg som tar död på mig.

Jag pratade med pappa i telefon idag. Han tycker synd om mig. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara möjligt men jag saknar faktiskt honom. Ruggigt mycket dessutom. Och då har jag inte träffat honom sen i söndags. Tänk sen då? Jag träffar honom lördag-söndag och sen inte alls fram till den 27:e december. Och då på en flygplats i ett främmande land!


Jag klippte mig själv idag igen. Jag vet att jag har sagt att jag aldrig skulle göra om det. Men vet ni vad? Det blev riktigt bra faktiskt.
Lite ojämt på sina ställen me det får va.

Under de senaste nätterna har jag haft sånna sömnproblem så då har jag haft en väldans tid att tänka på en massa saker. På mina nära och kära, ytliga bekantskaper, förlorade vänner, resor som gjorts, saker som ska upptäckas och en massa massa andra saker. Jag har faktiskt (trot eller ej) haft en hel del bra och smarta tankar. Saker som jag egentligen borde skriva ner så fort jag tänker det för att det inte ska slinta ut ur huvudet lika fort igen. Jag ska nog göra som Einar Askestad sa att han gjorde; ha ett block med tankar och fiffiga ider med sig överallt. Jag tycker det kan låta som en jävligt bright ide.

Jag lyssnade på något radio program för inte alls för länge sen. Alex Schulman pratade och han hade skrivit en syndaförlåtelse och började läsa den högt. Han är en då en offentlig person. Hur vågar han göra det? jag vågar inte ens använda namn i min blogg. Och hur många läser den? Tre som jag vet om. Jag kanske borde göra något liknande som Alex gjorde, Bara för att få ur mig det? Blir nog en annan dag isånnafall.

Om jag kanske ska gå ut, låta röken från en cigarett sakta glida ner i min hals, känna hur röken smeker min hals från insidan för att sedan andas ut den, tre ton lättare pga att all tjära fastnat i mina lungor. Låter som en bra plan.

Godnatt världen.

Min rygg tar död på mig. Det gör så vidrigt jävla ont så fort jag sitter/ligger ner. Kunde inte sova inatt pga den. Kändes som om hela jag skulle dö.

Ludde var här idag. Det var trevligt. Vi (han) tankade musik och sen så spelade jag, han och Maja backpackers 3. Det var roligt :)

Drog precis i mig ett gäng alvedon. Bra farligt. Jag borde egentligen inte äta alvedon för jag vet vad det gör mig till. Men ryggen dör ju nästan, så så farligt kan det ju inte vara.
"Allt fler unga blir beroende av läkemedel."

Nu ska jag sova en riktigt godnatts sömn. Skönheten är på väg tillbaka. haha.

Godnatt världen.

Det finns inte mycket som jag inte tycker om. Men en av de saker jag definitivt inte tycker om är att vara sjuk. Att känns sig klen och otillräcklig. Just så känner jag mig nu. Klen och som om det inte riktigt finns något att göra åt det. Jag ligger här i min säng snörvlandes och febrig. Jag orkar verkligen inte röra mig långvägar. Till toaletten för att hämta en alvedon, till köket för att hämta ett glas vatten, till soffan för att lägga mig ner och tycka lite småsynd om mig själv. Hostar gör jag också men har ingen bra host medicin. det borde jag skaffa mig. När jag känner mig tillräckligt pigg för att röra mig neråt byn dvs. Men imorgon ska jag nog gå tll skolan. Om jag orkar. Jag har inte tid att vara sjuk.

Men världens bästa Hannah Möller kommer iaf komma med pizza till mig, och det känns bra eftersom jag absolut inte orkar laga mat.

Simon and Garfunkel är riktigt bra sjuk musik. Jag gillar dom. Redigt bra faktiskt.

Krya på er alla sjuka där ute.

Rakt fram, tveka inte. Vik inte av, fortsätt rakt fram.
Kör på bara, när tvivlen kommer fram och man undrar om man verkligen gjort rätt, det är då man faller. Du väntade bara på det.
Fine, sanningen är att jag absolut inte klarar av dig alls längre. Jag hade tydligen inte kommit över dig så mycket som jag trodde. Då blir det så jävla mycket lättare det här. Klippa allt rakt av. Jag tog nog den lätta vägen. Shit happens when you party naked.

Då var även du bort rensad. Förlåt.

Juste, ny design.
Jag rensar ut en massa gamalt i mitt liv, typ kläder, böcker, foton, ah, allt mellan himmel och jord och då passar jag på att förnya bloggen på samma gång.

Jag var och lämnade blod igår.
Dom satte mig i stolen. Började trycka i höger armveck. La tryck runt armen så dom skulle hitta venen. Dom hittade venen. Körde in nålen, grävde runt lite. Venen var borta. Stick stick stick, nej ingen ven. Vänster armveck, en ny sjuksköterska, världens gulligaste tant. Hon hittade en ven. Hon tröck in nålen. venen var typ halvt som halvt borta, men hon sa att om jag pumpade ut blodet med handen så skulle det gå bra. så där satt jag och pumpade ut mitt eget blod men en kanyl lika stor som en mindre stolpe inkörd i mitt vänstra armveck. Ute i väntrummet satt Hannah Möller och hade nära döden upplevelser. Och eftersom det blev stick i båda armvecken så fick jag välja två presenter. Då tog jag en ittala ljuslykta som jag gav till Hannah Möller. och en termosmugg till mig själv.

Fler insikter:
Jag ska lyssna mer på Hannah Möller och Caisa.
Hur mycket jag än tycker att dom har fel så vet jag att dom har rätt. Dom om några borde faktiskt veta sånt.
Ibland så önskar jag nästan att dom hade fel. Som just nu. Varför har dom inte fel?
Jo, för att dom vet att dom har rätt och att jag inte är i form för att veta att det är rätt.
Det är det som gör mig så förtvivlad. Att jag inte kan säga till mig själv att jag har fel.
Det går bara inte.- inte nu, inte när det gäller det här.
Jag vill ha rätt, jag vill ha äckligt jävla rätt och att det blir som jag vill ha det.
Men som sagt; Jag har fel, ni har rätt.
Att skriva sanningen har jag inga problem med. Men att praktisera den i praktiken och säga den ärliga sanningen är så mycket svårare. Det har gått så långt att det har blivit ett missbruk. Att jag ska ha rätt, att det ska vara så som det egentligen inte är men som det ändå är i mina tankar.
Det finns många saker som jag ärligt kan erkänna att jag har haft fel om, min dryga attityd, mina åsikter ang otrohet.. Listan kan göras lång. Men just det här. Det vill jag verkligen inte ha fel om, jag vill inte erkänna det. FÖR DET ÄR SÅ DET SKA VARA!

Nu skulle jag bli riktigt glad av ett par nya skor i stl 37!

Vet ni vad? Livet är inte så jävla motigt som man kan tro.
Det finns tusen saker som gör livet värt att leva, tisdagar är dock inte en av dem.
Tänk efter, så jävla svårt är det inte att bli på bra humör. Jag behöver bara ringa en vän prata i några minuter och sen kanske glo lite på Magnus Betnér på youtube. Sen är jag ruggigt med i svängarna igen.

Om två veckor och två dagar åker pappi och maja. två tredjedelar av min familj försvinner. Kvar är mamma. Men hon har ju ändå aldrig tid för mig nuförtiden. Jag kommer förövrigt fira jul ensam. Haha, alldeles ensam. Så ni som känner att livet känns motigt tänk på det.
Inte för att jag tycker om julen men iaf. Jag har aldrig vart ensam under en jul någongång.

Ikväll är det grays anatomy. det ska jag såååå kolla på. nu ska jag hoppa ner i badet och sen kila iväg till skolan. Ska köra sen. Kurt och jag i hans röda Ford Focus. Vilken jävla radar par vi är :)
Och imorgon ska jag köra Gillinge :)

Han sov hos mig i helgen.
Fredag - Söndag.
Precis som förr.
Bråk om täcke, kuddar och plats i sängen.
Ligga sked och småprata.
Jag behövde det.
Onödigt kan vissa tycka.
Men jag citerar en väldigt bra vän "Du var ju som lyckligast när du var med honom".
Och ja, det stämmer fullt ut.
Men iom helgen så kan jag gå vidare och det känns bra.
Jag tror jag har fått mitt avslut nu.

The beef is on!

Jag beefar med aftonbladet för tillfället.
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article1036701.ab
Därav. Ser ni bilden på min mamma? Anna Glas inte Anan Glas. det är jag som har tagit den bilden. Jag och bara jag. Ser ni mitt namn någonstans? Det gör inte jag. Sånt är olagligt enligt upphovsrätten. Jag har ringt, dom har ringt upp mig och sen la dom på och skulle ringa upp snart igen. Ersättning så det skriker om det! Inte bara det att det ligger uppe på nätet det har även vart i papperstryck! MIN BILD I TRYCK! Utan att jag har vetat om det!! Genuint elakt är vad det är.

Spännande må jag säga. Fortsättning följer.

Det finns många saker som jag funderar på när allt vänds upp och ner. Tillexempel; Var det här verkligen meningen? Är det så här det ska vara nu? Varför känns det så fel? När kommer botten, för jag sjunker ju fortfarande så tydligen har den inte kommit än?

Ja, när faan kommer botten, känns inte som om jag kan sjunka mycket lägre än såhär vissa dagar och sen så plötsligt händer det iaf. kanske är ute och svirrar i ett bottenlösthål.

Och jag som har sagt att min dotter ska heta molly, det sket sig ju då min kusin fick det namnet. alla snor det namnet rakt framför mina ögon´. Lägg av med det va?

Okej end of story. Kanske en flytväst vore bra?

Jag funderar lite på vad jag vill göra med mitt liv.
Tankarna vandrar fram och tillbaka.
Jag SKA iaf göra lumpen. Så är det bara. Sen så vill jag bli flygvärdinna.
Men där emellan då?
Jag kan ju inte gå dirr som soldat till flygvärdinna, jag vill få ut något mer. Jag kanske ska bli reseledare en sväng, eller jobba på en stoor båt, eller varför inte resa jorden runt och jobba på olika ställen typ som i spelet backpacker. Hehe bra roligt spel.
Eller så kanske jag kan vara DJ ett litet tag, vara med i en dokusåpa, skriva en bok, åka på roadtrip genom USA, ligga hemma och sova i ett halvår, jobba häcken av mig med att rensa fisk i Norge, alternativen är oändliga.

Det kan bli bra det här.

Jag fick höra igår att jag har riktiga, ursäkta ordvalet, kuksugar-läppar. Hur kul är det att höra från en gubbe på 55? Jag rös och gick därifrån ganska så snabbt.

Jag fick höra igår att jag ser ledsen ut, att, jag inte skrattar lika mycket som förr. Vem vet, det kanske stämmer. Ingenting jag tänker på så där direkt. Men jag har väl alltid ett leende på läpparna?

Jag har en bodylotion som luktar rosa. Och jag blir lika förvånad varje gång jag öppnar tuben och innehållet som rinner ut inte är rosa.

Jag vill gå på bio. Hur kul vore inte det? Jag har inte vart på bio på år och dar. Eller, ah, såg två filmer i somras med Linn. Men det räknas inte riktigt. Eller jo det gör det.

Näej. nu jävlar ska outfiten styras.

... Hannah, alla dina synder skall du bekänna.

Den värsta frågan alla kategorier?
"Hur går det med kärleken då, Matilda?" huvudet ställs på sne och ett medlidsamt leende med matchande blick riktas emot en.

Jag ryser bara jag tänker på den frågan. Varför ska det vara så intressant för en som egentligen inte känner mig? Som farmor tillexempel, vet hon ens vad min bästa kompis heter? Nej högst antagligen inte. Vafaan ska då den där obehagliga frågan ställas? Minus poäng till dig farmor på den fronten.

Jag har lärt mig att uppskatta min säng någe otroligt mycket på senaste tiden. Jag älskar att gå och lägga mig och sova. Den är så mjuk och så skön och mysig. Jag ligger där och kramar om min gula nalle och bara är så sjukt nöjd. Haha, visst har jag haft bättre sängkamrater än min nalle men min nallle är absolut den mjukaste.

- Hej jag heter Matilda jag är 19 år och sover med min nalle.

Maja slutade sova med sin nalle när hon skaffade pojkvän. Min tur nästa då?