Jag drömde att det snöade inatt, att det var en sådan där iskall kväll där molnen ligger tätt snön bara vräker ner. Vi sprang runt och höll varandras händer, kramades, kysstes , rullade runt i snön och var helt enkelt sjukt löjliga. Synd bara att jag aldrig såg hans ansikte. Men det var så verkligt och jag var så lycklig.
Jag hatar sådana drömmar, när man bara är så där äckligt lycklig men man vet inte med vem.
Men det kanske är lika bra det, jag skulle högst antagligen bara gå runt och haka upp mig på det isånnafall.

"I'm looking for love.

Real love.

Ridiculous, inconvenient, consuming,

can't-live-without-each-other love."

.

.

Jag hatar mig själv en liten smula för att jag precis la in det där citatet. Men den smällen tänker jag ta, den här veckan har vart helt deranged. Den har fått mig att inse att jag inte klarar av några flyktiga saker. Jag vill att det ska vara på riktigt riktigt, annars får det faktiskt vara.

Ännu ett "oskiljaktigt" par har gått skilda vägar. Jag klarar inte riktigt av att se mina nära må dåligt. Speciellt inte min syster. Maja. Jag hatar det. Jag hatar det faktumet att Maja är ledsen och har ont i hjärtat. Jag hatar det faktumet att vi har en urbota dum släkt som försöker göra så att Maja ser dålig ut. Är man inte kär längre så ska man inte vara tillsammans med någon, inte ens bara för att vara snäll.

Idag fyller caisa 20 år. Hon blir stor. Bra coolt.

Jag får mersmak av simmandet. Först var det i måndags, sen igår och jag kommer säkerligen gå förbi en sväng ikväll också. Högst antagligen imorgon och varför inte på fredag. Jag kanske tillochmed går förbi på lördag och sköljer av mig bakiskänslan.

Men jag tror det är nyttigt för mig att röra mig. Jag menar, jag har suttit still alldeles för länge. Synd bara att jag hatar att dra ut och springa, men helt ärligt, Finns det något värre? Näej, jag tror inte det.

Nu ska jag plugga filmkunskap.

Måndag morgon.

Det är något med måndagar som får mig att rysa en aning.
Man tänker på vilken vecka man har i ryggen. På alla bra och dåliga saker som har hänt. Man tänker framåt och med det får en olustig känsla i magen.
Jag menar, förra veckan så fick jag reda på ett dödsfall och en skilsmässa. Vad kommer jag då få reda på den här veckan? Vad kommer hända? Vilka kommer jag träffa? Vilka kommer jag inte träffa? Vem kommer dö, vilka kommer skiljas, vilka kommer bli tillsammans?
Måndagar är allt bra kluriga.

Sen blev jag väldigt arg på en viss människa igår. Vi kallar personen för x. Jag har inte vart annat än elak mot x. X och jag brukade vara kompisar, jag tröttnade på x och slutade höra av mig, ringde aldrig upp, svarade inte på sms eller telefonsamtal, sa att vår tid var förbi och att det bara var att vänja sig med det tanken. Trotts allt detta så fortsätter X att höra av sig till mig. Jag fortsätter som den mindre snälla människan jag är ibland, att inte höra av mig inte svara osv osv. Men det som nu gör mig förbannad är att denne X Nu ber mig om ursäkt? Alltså URSÄKTA? Du har redan sjunkit lågt i mina ögon X, sjunk inte ännu längre genom att be mig om ursäkt. Jag kommer inte komma tillbaka. Jag är less på dig och dina lögner.
Ge Upp!

Det finns mycket som jag vill skriva om, bara för att få ut det ur mig. Men inget av det jag vill skriva kommer jag kunna skriva. Är för mycket intriger, skvaller, skitsnack om allt och alla. Vore inte särskillt snällt att hänga ut människor på min blogg. Inte för att jag direkt bryr mig men det känns inte snällt. Och jag är ju faktiskt klassad som en snäll människa de flesta dagarna.

Eller är det okej om jag hänger ut er?

Ärligt nu. Jag tror att allt kan lösas med en positiv inställning och ett leende på läpparna. Jag körde den stenhårt igår och jag kan ärligt säga att det var ruggigt kul. Hade inte vågat hoppas på att det skulle bli en killer kväll. Jag blir oftast bara besviken. Men oj vad nöjd jag var när jag vaknade i morse då. Kunde inte sluta le. Och en latte på fresh på det. Oj Oj Oj..

Tack säger jag bara. Tack!

life turn

Jag står här nu, på den yttersta kanten.
Det enda jag behöver göra nu är att ta steget.
Ingen kan få mig att göra det, förutom jag själv.

Jag startar det nya nu, idag, här och nu.
Utanför fönstret porlar höstregnet nerförfönstret.
Det är så jag vill ha det.
Regnet sköljer bort allt gammalt, allt jag vill ha glömt.

Skulle jag få en chans att göra om någonting i mitt liv så skulle jag inte ta den.
Det blev som det blev.
Vänner har gått förlorade, nya vänner har tillkommit.
Det är jag mot er nu.

Jag blir less på att du alltid ska försöka var bättre än mig och verkligen medvetet trycker ner mig. Din lilla hora, hitta någon annan att kasta skit på.